|
> SMYG-AMERIKANISERINGEN AV SVERIGE!
>
> SPRÅKTEATERN presenterar idag "RUT AND KNUT", en
> > > liten framtidsversion.
> > > > > Pjäsen utspelar sig i Sverige år 2090. Scenen är en helt
vanlig
> > > lägenhet.
> > > > > BONG!
> > > (Det ringer på dörren. RUT går och öppnar. Där utanför står
> > > KNUT).
> > > KNUT: Hej, spädbarn!
> > > RUT: Knut! Så sött av dig att droppa förbi! Lång tid, ingen
> > > sedd...
> > > KNUT: Jag hade en timme att döda.
> > > RUT: Men stå inte just där. Stig rakt in.
> > > KNUT (går in, tittar sig omkring): Trevlig plats du har fått
> > > här.
> > > RUT: Inget slott exakt, men jag tycker om det. (Visar på en
> > > stol.)
> > > Ha en sits.
> > > KNUT (sätter sig).
> > > RUT: Kan jag erbjuda dig en dricka?
> > > KNUT: Ja, jag skulle kunna använda en, för säkert.
> > > RUT: Tar du den rak? Eller på stenarna?
> > > KNUT: På stenarna. Men gör den en liten en.
> > > RUT (räcker honom glaset): Här är du.
> > > KNUT: Tack du.
> > > RUT: Du är välkommen.
> > > KNUT: Är jag i din väg?
> > > RUT: Inte alls, rör över lite bara. (Sätter sig bredvid honom
> > > i soffan.)
> > > KNUT (höjer glaset): Här är till dig, Rut. (Dricker.)
> > > RUT (Dricker): Gott att se dig, Knut.
> > > KNUT: Goda gamla Rut. Du tittar exakt densamma flickan som
> > > den tiden.
> > > RUT: Nåväl, ett fåtal gråa hår kanske...
> > > KNUT: De passar dig, Rut, du är mer attraktiv än någonsin.
> > > RUT (tar sig samman): Allt rätt, Knut, vad är uppe?
> > > KNUT: Jag har blivit tänkande. Det är hårt för mig att
> > > omtala...
> > > RUT: Skjut!
> > > KNUT: Käring, jag är rädd jag har fallit i kärlek med dig.
> > > RUT: Å nej, ge mig inte det!
> > > KNUT: Det bara hände så, honung.
> > > RUT: Här går vi igen. Knut, du är nötter!
> > > KNUT: Jag vet, men det är historien av mitt liv. (Omfamnar
> > > henne.)
> > > Käring, låt oss göra kärlek! Jag vill sova med dig!
> > > RUT (skjuter honom ifrån sig): Stoppa, Knut. Stoppa, för Guds
> > > sak!
> > > KNUT: Jag är mentalsjuk omkring dig! Snälla, ge mig en broms!
> > > > > RUT: Detta är mentalstörning, Knut, och du vet det! Gå ut
av
> > > mitt
> > > liv...
> > > KNUT: Men honung, realiserar du inte? Jag kan inte gå på att
> > > leva
> > > det här livet utan dig. Du är min destination. Jag vill gifta
> > > dig!
> > > RUT: Var resonabel, Knut.
> > > KNUT: Käring, där var en tid då du...
> > > RUT: Jag vet, men den är helt gången nu.
> > > KNUT: Åh, det där var dagarna!
> > > RUT: Knut, jag ber dig. Gå av min rygg!
> > > KNUT: Menar du att du har gift?
> > > RUT: Jag gifte sista året. Vi gick till Paris på
> > > honungsmånad.
> > > KNUT: Rut, käring, där finns ännu en tid...
> > > RUT (reser sig): Knut, gå ut av här! Lämna mig ensam! Vi kan
> > > inte
> > > gå på att möta på det här viset. Jag väntar min man någon
> > > minut. Jag
> > > måste koka hans middag och lägga bordet.
> > > (Dörren öppnas plötsligt och Allan, Ruts man kommer in.)
> > > ALLAN: Jag hatar att avbryta folk, men vad går på här inne?
> > > KNUT (sträcker fram handen): Jag skulle kanske introducera
> > > mig
> > > själv.
> > > Jag är Knut.
> > > RUT: Knut brukade vara min vän före vi mötte, Allan.
> > > ALLAN: Ge mig inte det där skräpet!
> > > RUT: Allan, käring, tag mitt ord för det!
> > > KNUT: Rut har rätt. Och jag ska bli gående nu. Tack för
> > > drickan,
> > > Rut, jag finner min väg ut själv.
> > > ALLAN (sträcker fram handen mot Knut): Trevligt mötande dig,
> > > Knut.
> > > KNUT: Detsamma till dig, Allan. (Blinkar.) Och tag god vård
> > > om Rut,
> > > man. Hon är ett helvete av en kvinna!
> > > (Knut ut. Allan och Rut omfamnar varandra.)
> > > > > Sluttext: ÄNDAN.
>
>
>
>
|
